Mattias Millinger vann Herrar 21K förra året

Mattias Millinger – orienterare från Järla IF OK

Hur kändes det att vinna Stockholm Trail 2017?
Det var jättekul! Det var ett roligt lopp att springa. Jag blev dock mer trött än jag tänkt mig. Jag fick kramp på slutet, typ 2 km från mål. Han som låg bakom tog ikapp rätt mycket på de kilometrarna men det var skönt att jag kunde hålla honom bakom mig ändå. Det som förvånade mig var att jag i stort sett var ensam hela banan. Men det gjorde inget för det var väldigt bra snitslat så jag kunde hålla uppe farten på egen hand.
Vad tyckte du om 21K-banan?
Den var tuff! Mycket kuperat och mycket skog och trail med rätt lite stora stigar vilket jag gillar. Det var också väldigt naturfint, särskilt allra längst bort på banan. Där vet jag att jag tänkte: ”det är synd att man måste springa så fort så man inte hinner njuta ordentligt”. Jag tycker också att det är bra att det är ett långt spår och inte flera slingor som man behöver springa flera gånger.
Varför är Stockholm Trail jobbigare än andra traillopp?
För att det går mest i skogen och att det är kuperat. Det krävs ett annat löpsteg än när det bara är samma underlag hela tiden. Här ändras det mellan, stig, skog, mossar och berghällar. Det är nästan som orientering, fast utan karta.
Sprang du flera lopp förra året?
Inget traillopp men jag sprang halvmaran i Berlin och Kungsholmen runt.
I vintras råkade du ut för en olycklig skada. Berätta vad som hände?
Jag var i Sydamerika och testade att vågsurfa. Vi var inte vid en strand utan vid ett ”reefbreak” så jag låg en bra bit ut i vattnet när det kom en jättestor våg. Jag såg redan när den kom att den var alldeles för stor och kraftig för mig att surfa på så jag försökte dyka ned under den. Jag kastades runt som i en torktumlare av vågen och den fick tag i brädan som slets loss från säkerhetslinan som man har sittandes fast i foten. I samband med det slets ena hamstringsmuskeln av i låret samt att jag fick en bristning i höften. Det var en nära döden upplevelse för mig.
Som tur är fick jag hjälp av surfinstruktören som var med att paddla in till land på hans bräda då min gått sönder. Inne vid land kunde jag inte stå på benet. Det gjorde jätte, jätte ont!
 
Mattias surfbräda efter kraschen.
Hur ser din rehab ut efter det här?
På sjukhuset i Chile gjorde de inte så mycket mer än att jag fick smärtstillande och de sa åt mig att vila. Sedan jag kom hem har jag fått en hel del styrkeövningar som jag gör samt strömbehandling. Jag blir starkare och starkare men det är en bit kvar. Skidor går bättre än att springa så om det finns snö åker jag det istället.
När tror du att du kan springa igen?
Jag kan springa 20-30 minuter lugnt redan nu i vinter men känslan är inte alls som tidigare. Jag hoppas att jag ska återhämta mig och springa mer mot våren.
Har du några tävlingsmål för 2018?
Nej, inga tävlingsmål. Jag har några styrkemål såsom att göra 100 chins på 10 minuter men annars är det att jobba mig tillbaka till den formen jag hade förra året. Jag skulle också vilja springa Stockholms brantaste som går i Hammarbybacken lördagen 26 maj. Det är ett tufft och roligt lopp.
Springer du Stockholm Trail 2018?
Ja, det hoppas jag! Men då blir det nog inte som vinnare utan jag får passa på att njuta av banan och naturen lite mera istället. Och eventuellt springer jag 10K istället för 21K.